Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1435-1494 Born in Seligenstadt, near Frankfurt in the Middle Rhein region, it is believed that Memling served his apprenticeship at Mainz or Cologne, and later worked in the Netherlands under Rogier van der Weyden (c. 1455?C1460). He then went to Bruges around 1465. There is an apocryphical story that he was a wounded at the Battle of Nancy, sheltered and cured by the Hospitallers at Bruges, and that to show his gratitude he refused payment for a picture he had painted for them. Memling did indeed paint for the Hospitallers, but he painted several pictures for them, in 1479 and 1480, and it is likely that he was known to his patrons of St John, prior to the Battle of Nancy. Memling is connected with military operations only in a distant sense. His name appears on a list of subscribers to the loan which was raised by Maximilian I of Austria, to defend against hostilities towards France in 1480. In 1477, when he was incorrectly claimed to have been killed, he was under contract to create an altarpiece for the gild-chapel of the booksellers of Bruges. This altarpiece, under the name of the Seven Griefs of Mary, is now in the Gallery of Turin. It is one of the fine creations of his more mature period. It is not inferior in any way to those of 1479 in the hospital of St. John, which for their part are hardly less interesting as illustrative of the master's power than The Last Judgment which can be found since the 1470s in the St. Mary's Church, Gda??sk. Critical opinion has been unanimous in assigning this altarpiece to Memling. This affirms that Memling was a resident and a skilled artist at Bruges in 1473; for the Last Judgment was undoubtedly painted and sold to a merchant at Bruges, who shipped it there on board of a vessel bound to the Mediterranean, which was captured by Danzig privateer Paul Beneke in that very year. This purchase of his pictures by an agent of the Medici demonstrates that he had a considerable reputation.  Related Paintings of Hans Memling :. | Virgin Suckling the Child | Madonna and Child with Angels | Resurrection Triptych | Diptych with the Allegory of True Love | Portratt of Monday with arrow |
Related Artists:
Joseph Severn
(7 December 1793 - 3 August 1879) was an English portrait and subject painter and a personal friend of the famous English poet John Keats. He exhibited portraits, Italian genre, literary and biblical subjects, and a selection of his paintings can today be found in some of the most important museums in London, including the National Portrait Gallery, the Victoria and Albert Museum and the Tate Britain. The eldest son of a music teacher, Severn was born at Hoxton, near London, and apprenticed at the age of 14 to William Bond, an engraver. Severn was one of seven children; two of his brothers, Thomas (1801-1881) and Charles (1806-1894), became professional musicians, and Severn himself was an adroit pianist. During his early years he practised portraiture as a miniaturist.
henry mayhew
English journalist and sociologist. He studied law but soon turned to journalism. In 1841 he founded the highly successful Punch. A vivid and voluminous writer, he is best known for London Labour and the London Poor (1851 C 62), an evocation of the sights and sounds of the working-class districts of London, which influenced Charles Dickens and other writers. He also wrote plays, farces, fairy tales, and novels, some in collaboration with his brother Augustus Septimus Mayhew
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.